Azaña och hans regering uthärdade resten av år 1932 utan större svårigheter. Nedskärningarna i den klerikala budgeten fortsatte och väckte på sina håll våldsamt raseri. Men början på det nya året kom att bli orolig. På flera håll gjorde jordbrukare revolt och vid flera håll gjorde jordbrukare revolt och vid flera tillfällen slutade dessa med blodsutgjutelse. En annan revolt, med anarkistiska förtecken ägde rum i Casas viejas där en regelrätt strid utkämpades mellan civilgardet och revoltörerna. 2 civilgardister dödades i det inledande skedet. Striderna fortsatte under natten när civilgardet tog 16 fångar som arkebuserades senare samma dag. Denna händelse fick stora rubriker över hela landet. Nu började även stora arbetargrupperingar misstro regeringen.
Vid den här tiden kom även en kontrarevolution från de kristna grupperna i samhället som såg regeringen som ett hot mot sina djupt rotade traditioner. Tankarna började bli revolutionära och man pratade om Primos diktatur som ett ideal.
I kommunalvalen i september 1933 så led regeringen ett förödmjukande nederlag. Regeringspartierna fick 5000 stadsfullmäktige, högern 4900 och centeroppositionen 4200. Oppositionen mot Azaña började nu höja sina röster i cortes. De krävde hans avgång och snart fick de sina drömmar uppfyllda. Azaña sade upp sig och allmänna val utlystes till 19 november.