Upptakten till kriget

Primo de Riveras fall

Primos lycka blev inte långvarig. Protesterna började hopa sig i landet när det ekonomiska klimatet ändrade sig. I slutet av 1920-talet hade krisen i landets ekonomi kulminerat. Han hade under sin tid vid makten samlat på sig många fiender. Han hade förolämpat armèn när han ändrade på reglerna för befordringar och de ortodoxa bankmännen blev uppskrämda när Sotelo, Primos finansminister, skulle införa en inkomstskatt och började bygga ut den offentliga sektorn. Men den slutgiltiga dödsstöten kom när presscensuren avskaffades. Då möttes regimen av en oändlig ström av kritik. Studenter började demonstrera och två pronunciamientos sattes igång men misslyckades. Depressionen 1929 förorsakade sammanbrottet av flera av de storslagna ekonomiska planer som Sotelo försökt att genomdriva. Klagoropen blev allt högre. Kung Alfonso ville personligen bli Spaniens räddare och rådde Primo till att avgå. Så blev det också. Snart så gick han ut och sade att han "efter 2326 dagar vid makten behövde en smula vila". Han lämnade Spanien som en slagen man och dog endast några månader senare på ett schaskigt hotellrum i Paris. Han blev endast 60 år gammal.

Efter Primos avhopp få försökte kungen att styra landet, men det spanska folket var i stort sätt eniga. De ansåg att kungen borde avgå, eftersom han hade brutit mot författningen när han erkände Primo som diktator. Ropen efter en republik skallade allt högre. 1930 undertecknades en viktig överenskommelse i badorten San Sebastian. Republikaner av alla sorter, socialdemokrater, intellektuella, katalanska frihetskämpar etc, skrev under avtalet som gick ut på att de skulle stödja de hemliga planerna som fanns på en republik. Även stora delar av armén stödde tanken på en demokrati. Många ansåg nämligen att kungen stod i vägen för en fortsatt utveckling av landet. Ràmon Franco, ett flygaress och nationalhjälte gav sig iväg upp i luften för att bomba kungapalatset. Han ändrade sig dock och släppte flygblad istället. Denne man var lustigt nog bror med den Franco som vi senare kommer att stifta bekantskap med. Kungen förstod att läget var ohållbart. Han utlyste nu att kommunalval skulle hållas. Republiken vann en stormande seger i städerna; på landsbygden vann dock monarkisterna. Man kan dock dra slutsatsen att caciques spelade en stor roll i detta.

Republik utropades på flera ställen. I Madrid reste sig folket och gick ut på gatorna för att demonstrera. Alfonso förstod att slaget var förlorat och drog i landsflykt innan rösterna hade hunnit räknas klart.

Han hann dock innan dess säga några väl valda, men ganska gåtfulla ord.

"Söndagens val har visat mig att jag icke längre åtnjuter mitt folks kärlek. Jag kunde mycket lätt finna medel att understödja mina kungliga maktbefogenheter mot vem det vara må, men jag är fast besluten att icke ha något att skaffa med detta att ställa en av mina landsmän mot en annan i ett brodersmördande inbördeskrig. Följaktligen, till dess att nationen uttalar sin vilja, skall jag inställa bruket av mina kungliga prerogativ."